inneboende

Det är svårt att vara inneboende. Jag känner mig i vägen och får dåligt samvete över att jag bereder ut mig i någon annans hus. Svärfar är jättego och snäll, men jag är både rädd för att han inte ska säga ifrån om jag faktiskt är i vägen och för att han ska bli arg på mig och skälla på mig om jag är i vägen =P
   Inte van vid att bo hemma hos andra så här. Som idag till exempel, jag stack iväg med I.L för Smutz skulle iväg och spela warhammer. I.L hämtade mig när Smutz fortfarande var hemma, så jag lät katterna vara kvar på nedervåningen (vi bor på övervåningen). När jag varit borta ett par timmar smsar jag Smutz och frågar om han stängde in katterna innan han stack. Det hade han glömt göra.
   När svärfar är hemma har han alltid sin ytterdörr öppen. Okej, kommer detta betyda att mina katter har sprungit ut och sprungit vilse och aldrig hittar hem igen?
När jag kommer hem så har svärfar stuckit iväg till sin flickvän, dörren tills hans sovrum är stängd och hans stackars gamla katta som bor här är instängd där, medans mina tre fortfarande springer runt som vildar i hela huset.
   Då kan jag säga att jag fick väldigt dåligt samvete, han ska ju inte behöva stänga in sin katt och behöva anpassa sig för att vi får bo här med våra katter.

Jag hoppas att vi inte ställer till för mycket problem för lilla svärfar och att han kommer stå ut med oss och våra katter i en hel månad ^-^

Imorgon ska vi till Mattis och hans rövare för att fira midsommar. Det kommer bli jätteroligt =D