Okej

Det finns en del saker jag funderat på. Som till exempel försöker jag, varje dag, hela tiden att vara en så bra vän som man kan vara. Jag kämpar med att hålla alla nöjda. Det är så jäkla dumt, eftersom jag samtidigt tar stolthet i att jag är självständig och klarar mig själv, men jag har en del vänner som jag verkligen värdesätter. De vännerna försöker jag göra allt jag kan för och hoppas på att de tar det jag säger på allvar och ser mig som en lika viktig person som jag ser dem.
   Gång på gång blir jag dock besviken, visst, jag är ett bra bollplank, jag lyssnar mer än gärna, jag tycker om att hjälpa mina vänner och stötta dem, ta hand om dem, få dem att känna sig sedda, omtyckta. Jag är alltid rak och ärlig, jag tycker om att hjälpa andra. Detta betyder ju dock inte att jag uppskattar att bli totalt bortglömd när andra, "roligare" vänner visar intresse...

Oh, well, jag är gnällig. Jag vet vilka jag har att stötta mig på, vilka som alltid står vid min sida, även om om andra mer "intressanta" person kommer ibland. Jag har haft samma problem så många ggr förut, fattar inte att jag aldrig lär mig att inte vara någons andra hands val, någons slaskhink. Men eftersom jag bryr mig om dem jag ställer upp för så är det svårt att säga ifrån ^-^

Jag är glad ändå. Jag klarar mig själv, världen är fin och, även om de ibland är långt borta, så finns det människor som älskar mig för den jag är. Detta vet jag och är så otroligt tacksam för.
   Ni vet vilka ni är, jag älskar er, tack för att ni finns.